Elever berättar

Aktuellt:

Helgkurs i Arvika den 10-11 februari 2017. Anmälan senast 1 februari

via mail eller använd kontaktformuläret. Läs mer på sidan Alexanderstudion.

 

Kontakt:

alexanderteknik@

alexanderstudion.se

tel 0730784412 eller

0722336760

 

 

 

 

 

 

Alexanderteknik-Alexanderstudion

Anna och Joachim Åkerlind i Arvika Värmland

Undervisning i Alexanderteknik i Värmland med omnejd

 

Elever berättar

 

Agnes Falk, organist i Svenska kyrkan i Wien, berättar:

Redan under mitt första år på musikhögskolan fick jag p.g.a. mina ryggproblem nästan helt avstå från att spela piano som då var mitt biinstrument Jag kunde fortsätta att öva på mitt huvudinstrument cello men fick avstå allt ensemblespel. Efter att ha gått hos sjukgymnast och kiropraktor under tre år utan märkbart resultat började jag med Alexanderteknik.

De första märkbara skillnaderna var att min stressnivå sjönk och mina spänningar minskade. Efter ett år, då mina ryggsmärtor minskat markant, kunde jag ta upp mitt pianospel igen efter ett uppehåll som varat i nästan fyra år. Med en, tack vare Alexandertekniken effektiviserad övningsmetodik, kunde jag dessutom klara att studera orgel och piano på heltid.

Inledningsvis ville jag med hjälp av Alexanderteknik öka mina musikaliska färdigheter. Tre år efter starten är det uppenbart att mitt sätt att tänka har förändrats inom alla områden. Jag känner en inre trygghet och upplever som helhet en högre livskvalitet.

 

 

 

August Rex, Musiker:

 

Jag har tränat Alexanderteknik aktivt i 4 år. Det började med en sommarkurs 2007. Jag visste inte mycket om vad Alexanderteknik innebar, men jag har alltid varit intresserad av att ta hand om kroppen i förebyggande syfte.

Jag har inte haft särskilt allvarliga problem med vare sig hälsan eller fysiken men jag har insett tidigt att man behöver ta hand om sig väl för att kunna fortsätta fungera.

Från gitarr- och pianospel, och kanske även från livsmässig osäkerhet, har jag känt spänningar i höger arm, som har börjat någonstans i överarmen. Det har strålat ner hela vägen till lillfingret.

Min första sommarkurs löste kanske inte på ett direkt sätt några problem, men jag kan säga att jag aldrig haft en så lugn vecka i hela mitt liv. Att komma ner i varv så fullkomligt är sällsynt i dagens samhälle. Andra sommarkursen däremot började jag märka saker.

Tillsammans med min alexandertekniklärare Anna fokuserade vi på att spänna av min högerarm, och rätt var det var en dag så släppte all den spänning jag hade känt i 9 års tid. Armen kändes nu likadan som vänsterarmen, lika avspänd som innan jag hade börjat med musik.

Det var en mycket skön känsla att känna att det inte är ”kört” utan at kroppsliga spänningar går att lösa upp. Det man behöver är god handledning och en stor dos tålamod.

Efter tre år började jag känna att Alexandertekniken hade planterats så väl i kroppen att den ständigt fanns närvarande. Jag började självmant ifrågasätta hur jag satt i soffan, hur jag satt på stolar, hur jag gick. Jag började mer och mer träna själv utanför lektionerna. Jag gick ut på promenader och systematiskt fokuserade på varje steg jag tog. Jag ifrågasatte också min cykel – en mountainbike på vilken man sitter väldigt ihopkurad..

Jag mätte mig och upptäckte att jag hade blivit en centimeter längre. Hållningen hade blivit bättre. Jag har märkt att speglar i nästan samtliga fall hänger för lågt. Står jag raklång kan jag ofta inte se mig själv i ögonen. Istället för att kröka mig har jag då höjt speglarna hemma ett snäpp och på vissa ställen skaffat större speglar. Det har givit insikt om hur man bör bygga hus för att man ska kunna leva i dem utan att sabotera den man är. Handfat och diskbänkar sitter ofta för lågt. Och bord kan vara aningen låga ibland. Att sitta nedsjunken i en mjuk soffa och luta sig framåt över ett lågt soffbord när man äter, säger sig självt inte är så bra.

Som sammanfattning kan nämnas att jag är en centimeter längre, jag mår bättre, jag har haft lite skolios som är bättre eller helt borta och jag kan på egen hand finna den avspänning som behövs när jag märker att högerarmen börjar konstra igen. Jag tränar inte Alexanderteknik regelbundet nu, men jag skulle gärna delta under en sommarkurs igen för att friska upp minnet och bibehålla den nya levnadsstil jag tillägnat mig. Har man en gång börjat vill man inte sluta.

 

/August Rex

 

Ann­Christine (Anki) Hansson

driver företaget Harmonisk Ridning och är ridinstruktör i Centrerad Ridning :

 

Inom den Centrerade Ridningens skola är Alexandertekniken ett av verktygen som kan användas för att få en balanserad och följsam ridning med små hjälper, och en bättre känsla av hur hästen rör

sig och hur ryttaren kan röra sig tillsammans med hästen.

Det gör att hästen har lättare att följa ryttaren eftersom spänningar i de stora muskelgrupperna som stör hästen inte behöver användas längre.

Jag använder mig av tekniken i min egen verksamhet som ridinstruktör och mina elever får många aha­upplevelser under ridpassen och förundras ofta över hur lätt det kan vara att få med sig hästen i övningarna de utför.

Till häst blir det väldigt tydligt när ryttaren inte är helt i balans.

Sitter man bara en centimeter snett måste hästen balansera upp ryttaren med påföljd att hästen inte kan utföra t.ex en sväng korrekt.

Ofta är inte ryttaren medveten om detta, men kan med tiden tänka riktning uppåt och förlängning i hela ryggraden och därmed komma i balans.

Att som ryttare ha en klar tanke över vad man härnäst vill utföra och tänka igenom vilken del i kroppen som behöver aktiveras för att undvika för mycket eller felaktig aktivitet är oerhört viktigt. Både nybörjare och etablerade erfarna tävlingsryttare i alla discipliner har nytta av detta.

För egen del har Alexandertekniken gjort underverk. Både i min ridning och i min vardag.

Min söndervärkta spända kropp med både skolios och artros, mår så mycket bättre.

Efter flera år med Alexanderlektioner märker jag att jag allt oftare "tänker till" i förväg, på hur jag använder mig själv i olika situationer.

Både min kropp med mindre smärtor och ridningen förbättras hela tiden.

Jag har numer mycket lättare att hantera stress, jag kan med hjälp av eftertanke stoppa den gamla vanan att spänna mig, och därefter utföra en handling på ett för kroppen bra sätt.

Jag använder mig då av att tänka riktning uppåt i nacken, vidga ryggen med andningen och förlänga hela ryggen, vilket resulterat i att jag kan vara mer följsam och min häst kan bli mer följsam för mig som ryttare. Även när jag promenerar hjälper detta mig tydligt till ett lättare steg.